januari 12, 2015

FÖR SVERIGE I KONSTEN PÅ RUE DE RIVOLI

Det är nu, 2016,  sextio år sedan initiativet togs till skapandet av en svensk konstförening i Paris. Det känns då på sin plats att ge en översikt av Svenska Konstföreningens i Paris verksamheter och att hedra de åtta ledare som energiskt burit ordförandeansvaret. Föreningens bildande kungjordes sedan officiellt  1957.

Tanken på bildandet av en svensk konstförening i Paris tar form i juni 1954 bland konstintresserade personer och de konstnärer som året innan hade medverkat i en av Svenska Klubben organiserad vårutställning. Målsättningen är att skapa ett livligare intresse för konst inom den svenska kolonien. Man vill dessutom främja bättre kontakt mellan kolonien och konstnärerna och erbjuda stöd åt konstnärerna. Men erfarenheten från anordnandet av utställningen 1953 leder till slutsatsen att ett fristående organ behöver skapas för att ge liv åt denna målsättning utan att betunga Svenska Klubben. Ett konstituerande möte hålls följaktligen på våren 1956.

Här följer, utifrån ofta kortfattade uppgifter i föreningens årsmötesdokument, en summarisk beskrivning av initiativ, fattade beslut och av utveckling av föreningen. Under nio « ämbetsperioder », från 1956 till 2015, har föreningen alltså letts av åtta förgrundsgestalter (Carl Gustaf Bjurström har varit ordförande i två perioder). Som vi kommer att se har också grundarna av föreningen länge haft bärande uppdrag i styrelsen.

Mycket finns kvar att säga. Alla som har minnen och anekdoter som borde hågkommas är därför välkomna att kontakta styrelsen för att berika denna anspråkslösa krönika.


Sven Aurén 1956-58 
Den 5 mars 1956 samlas till ett konstituerande möte de personer som skall komma att bilda den första styrelsen med Sven Aurén som ordförande, Lennart Hernod som vice ordförande, Carl Gustaf Bjurström som sekreterare och Ernst Wallin som skattmästare. Föreningens bildande kungörs i Journal Officiel 8-9 april 1957 och mellan november 1956 och juni 1957 samlar föreningen 176 medlemmar.
En första separatutställning i föreningens regi äger rum i november 1956. Våren därpå, den 10 maj 1957, organiseras en för alla pariskonstnärer gemensam vårsalong, där 22 konstnärer  får tillfälle att ställa ut sammanlagt 70 konstverk. Vårsalongen avslutas med en « årsmiddag » där 20 konstverk inköpta på vårsalongen lottas ut bland medlemmarna. De första årens gemensamma utställningar presenteras också som minnesutställningar över nyligen avlidna konstnärer. Ännu en separatutställning hålls på hösten 1957. Svenska Klubben ställer kostnadsfritt sina lokaler till förfogande vid dessa tillfällen.

Lennart Hernod 1958-61 
En vårutställning äger rum i maj. Föreningen finner sin grundläggande rytm i två årliga separatutställningar och en vårsalong, som avslutas med en middag där inköpta verk lottas ut. 1958 har föreningen 196 medlemmar

Carl Gustaf Bjurström 1961-64 
1961 bildas en hjälpfond till behövande konstnärer. För att skapa fonden betalar varje medlem, tillsammans med årsavgiften 1961 på 10 F, en avgift på 5 F. Dessutom skall den kommission föreningen uppbär vid försäljning av utställda verk till enskilda tillföras fonden. Hälften av tilldelningen ur fonden beslutas på årsmötet medan den andra hälften av de årliga medlen används till särskilt brådskande eller ömmande fall, som styrelsen beslutar om. Hjälpen består av inköp eller beställningar till konstnärerna. Under året köps det sålunda in ett verk av en konstnär och försträckning (ja, så står det = ett penninglån) ges till en annan konstnär.
Ett intressant initiativ tas 1962, då medlemmarna erbjuds att delta med bidrag till utställningen « Svensk konst i svenska hem ». Efter den framgång utställningen rönt hålls igen en utställning med samma tema 1964.
1962  ges ett första lån till en konstnär, vilket återbetalas 1963. Ytterligare en konstnär ges ett lån 1963 och långivningen fortsätter under kommande år.

Arne Gustafson 1964-67
1964 ger Svenska Klubben i uppdrag åt föreningen att vårda dennas konstsamling. En restaurering av ett stort antal tavlor utförs då, liksom en omhängning av Klubbens konst.

Ove Olson 1967-74 
Ove Olsons ordförandeskap är det enda som innhafts av en konstnär.
1967  hålls en tredje utställning « Svensk konst i svenska hem », som åter blir en stor publikframgång.
Föreningen mottar 1971 i gåva av en svensk konstnär ett konstverk värderat till 1000 F. Efter försäljning kan ett stipendum på denna summa under 1972 utdelas till en behövande svensk konstnär.
En ansökan görs 1973 till Statens konstråd om en finansiering av parissvensk konst till den nya ambassadbyggnaden i Paris. Till svar anslår Konstrådet 20 000 F för inköp av verk av svenska konstnärer i Frankrike.
Under 1973 inbjuds föreningen att samarbeta med Le Centre Culturel Valéry Larbaud i  Vichy kring en utställning. Trettio svenska konstnärer deltar i utställningen.
I samband med restaureringen av det Svenska Sjukhemmet 1973 gör Konstföreningen ett upprop till var och en av de svenska konstnärerna att skänka ett konstverk. Alla ställer upp med bidrag till hemmets dekorering.

Holger Sonnenstein 1974-77 
Från 1974 till 1976 utdelas ett årligt stipendium på 1000 F till svenska konstnärer ur den 1961 bildade Konstnärsfonden i Skandinaviska Banken.  
Föreningen begåvar sig för första gången 1974 med ett brevhuvud.

Höga kostnader för porto och tryck gör att styrelsen säger sig inte ha möjlighet att skicka information om svenska konstnärers utställningar i  Paris. Detta medför att styrelsen anser sig tvungen att hävda  att sådan information ligger utanför ramen för föreningens verksamhet.
För fjärde gången organiseras 1976 en utställning « Svensk konst i svenska  hem ».
Och i konstlotteriet äger dragningen från och med 1976 rum efter en förutbestämd ordning och inte efter verkens värde.

Carl Gustaf Bjurström 1977-84          
Då årsmötena visar sig ibland kunna bli högljudda, skänker Anders Strandberg 1978 en ordförandeklubba till föreningen. Den används fortfarande.
Ett nytt emblem pryder föreningens dokument från och med 1978 .

För första gången anordnas 1979, utöver vårmiddagens stora konstlotteri, ett kostnadsfritt speciallotteri under själva middagen, där ett donerat konstverk lottas ut.
1980 når medlemssiffran 322. Den sjunker därfter och man söker på nytt passera 300-medlemmarsstrecket
På vårsalongen 1980 ställer 45 konstnärer ut 125 verk och på 1984 års salong ställer 49 konstnärer ut 132 verk.  Det är den största vårsalong föreningen gjort.
När Ernst Wallin  avlider, 1982, hade han varit skattmästare från 1956 till 1977. Styrelsen får då ta emot en konstsamling om 64 verk som av honom testamenterats till Konstföreningen. I oktober samma år anordnas en utställning med försäljning av verken. 30 verk säljs och inbringar 79 000 F, varav 70 000  F avsätts till en nybildad minnesfond efter Ernst Wallin. Denna summa placeras i köp av SICAV, vilkas avkastning avses finansiera stipendier eller inköp av konst.
An norsk konstnär inbjuds 1983 att ställa ut två tavlor "trots att hon inte var svensk medborgare. Den norska klubben delar visserligen lokaler med svenska klubben, men Konstföreningen är än så länge enbart svensk". Ett undantag beslutas. Men Carl Gustaf Bjurström anmärker i en notis att "tavlorna inte var torra eller ens inramade: de som hängde kladdade ner händerna och besökarna fick färg på sina kläder."

Kerstin Astman 1985-95
Kerstin Astman har burit ansvar i föreningen i 30 år. Det första uppdraget ges henne 1965. Hon väljs då in i inköpsnämnden och blir så småningom styrelseledamot, 1967. Från och med 1969 är hon oavbrutet sekreterare till 1985, då hon utnämns till ordförande. Under tio år, till 1995, leder hon föreningens styrelse.
1985 delas det första stipendiet ut ur Wallinfonden. 8 000 F tilldelas konstnären Jert Johansson
För att uppmuntra  tillskott av nya mdlemmar beslutas 1987 att de som värvar 5 nya medlemmar  skall få en litografi, « Fågelns hemlighet »,  utförd av Olle Svanlund.
1988 hålls i samarbete med Svenska Institutet en minnesutställning över Kristina Hedenström med verk i Konstföreningens ägo.  Vinsten på de 6 tavlor som sålts läggs till Ernst Wallin-fonden och en vandringsutställning i svenska muséer av de kvarvarande verken planeras till 1989.
1990 passeras åter 300-gränsen med 307 inskrivna medlemmar
På vårsalongen 1991 inköps 12 tavlor varav 11 går till det sedvanliga lotteriet på vårmiddagen. Den tolfte går till ett extralotteri med särskilda lotter som, i likhet med 1979 års speciallotteri, ingår i middagspriset.
1992 har föreningen 311 medlemmar och hela 52 konstnärer ställer ut 123 verk. Problem uppstår emellertid med att ta emot alltför många konstnärer med alltför många verk på ett begränsat utrymme.  Därför bestäms det att en allmän vårsalong fortsättningsvis kan hållas vartannat eller vart tredje år. Denna menas kunna växla med utställningar av 3-4 inbjudna konstnärer. På denna reform följer 1994 en stadgeändring som träder i kraft 1995.
I november 1994 hålls en auktion på resterande verk av Wallins samling och av Kristina Hedenströms verk som leder till att 33 224 F kan tillföras minnesfonden.

Harald Friberg  1995-2015 
En nymodighet 1996 är att medlemmarna får ge förslag till inköpsnämnden för inköp på vårsalongen. Samma år bildas den uppskattade onsdagscirkeln med ateljébesök, föredrag och besök på utställningar.
Som ett led i stödet till de svenska konstnärerna i Paris beslutas det år 1999 att varje år ge en konstnär i uppdrag att utföra en litografi. Ett exemplar ges till varje medlem och ett antal extra exemplar trycks för att kunna säljas till intresserade köpare. För att täcka ersättning till  konstnärerna liksom tryckkostnader höjs medlemsavgiften med 25 F. Den första litografin utförs 2000 av Bengt Olson.
2000 äger också rum hos Pontus Carle en utställning med verk av de 16 första Ernst Wallin-stipendiaterna.
På årsmötet 2001, efter avslutade rapporter och val, underhåller ordföranden med att till pianoackompanjemang sjunga kända sånger av Karl Gerhard och Ernst Rolf efter middagen, vilket övergår i allsång.
Carl Gustaf Bjurström avlider 2001. Till hans minne organiseras på hösten samma år utställningen « Som på Gustafs dagar ».  Bland de 53 utställda verken fanns naturligtvis verk utbjudna till försäljning men också 22 verk utlånade av Klubben och av privata samlingar.
Året därpå, 2002, förklaras för medlemmarna på årsmötet hur medlemsavgiften fördelar sig på de olika utgifterna. Avgiften uppgår då till 35 €  som inbegriper : 15 € konstinköp, 9€ litografin, 9€ tryckerikostnader och utskick, samt 2 € för övriga utgifter. Avgiften höjs till 40€ för 2003.
Under denna period återkommer vårsalongen vartannat år och alternerar med « vårutställningen », där inbjudna konstnärer ställer ut. Till 2003 års « vårutställning » ges samlingsnamnet « Dröm eller verklighet » och alla artister i och kring föreningen inbjuds att delta.
Från och med 2006 begränsas föreningens utställningar till Lilla matsalen på Klubben. Tidigare har  ända upp till  170 konstverk kunnat  visas på en utställning. Under året hålls en konstauktion i samarbete med Svenska Klubben. Till inköp utropas tavlor av konstnärer av vilka Klubben har flera verk, påfyllt, efter upprop av Konstföreningen, med verk av konstnärer kring föreningen.
2007 fyller Konstföreningen 50 år. En jubileumscocktail hålls på Svenska Institutet i september och en jubileumsutställning organiseras i oktober. Där kan ett femtiotal tavlor beses av de ungefär 850 som under åren har köpts in av Konstföreningen till lotteriet. En ofantlig insats av Gunnar Westholm med omfattande arkivforskning och lån ur hans egen konstsamling möjliggör denna exceptionnella utställning.
Brevhuvudet från 1978 avlöses 2007 av Sverre Erixsons medaljong.
   
Man konstaterar 2008 att antalet årliga programpunkter har ökat ordentligt och ytterligare nya initiativ tillkommer under året. Då inleds  traditionen  med en välkomstcocktail på Svenska Studenthemmet för att inviga  Konstföreningens höstsäsong. Samma år öppnar föreningen sin hemsida  med information om säsongens program, aktuella utställningar på parisgallerier presentationer av föreningens konstnärer.
Till årsmötet 2009, som äger rum i kyrkan, anonnseras åter musikalisk underhållning. Mötet avsutas då i toner med Hampus Lindwall på flygel och Sverre Erixson på trombon. Klubbens ordförande ber föreningen att förlägga flera av sina träffar på Klubben, då restaurangens service, som väckt synpunkter, ånyo motsvarar  förväntningarna.
Och på årets vårutställning ersätts tavlorna av en fotoutställning. Utställningarna görs ännu gemytligare, då utställarna på Klubben hädanfter bjuder på vin så att publiken stannar kvar längre och umgås.
De populära vinterbesöken på grafikateljén A Fleur de Pierre införs 2011 med visning av slutetappen av tillverkningen av årets litografi. Tryckningarna hade då ägt rum där sedan 2008.
Ytterligare en uppskattad idé sätts i verket 2012, då paravgiften införs, som innebär att en rabatt ges när två medlemmar skriver in sig tillsammans. Dessutom belönas de som värvar en ny medlem med en valfri litografi ur föreningens samling.

Alla idéer och initiativ som kommit till under de åtta ordförandenas ansvar och den gemenskap som präglar föreningen hade naturligtvis inte sett dagens ljus om inte sammansvetsade och entusiastiska styrelseledamöter och medlemmar i föreningens kommittéer också bidragit med kropp och själ.
Konstföreningens utveckling, med grundsyftet att stödja de svenska konstnärerna i Paris, fortsätter med bevarande av uppskattade traditioner och trivsel, samtidigt som nya idéer förstås även fortsättningsvis kommer att ta form i takt med tiden och förverkligas.  Jag ser fram emot både roliga och spännande sammankomster tillsammans med styrelsen och konstnärerna och alla medlemmarna.

Svante Svahnström


Inga kommentarer: